Jag dör hellre..
Hade helst kunna skippa de vi pratade om i matbordet..
Allting har ju varit så bra i två år nu, eller bra och bra kan man kanske inte säga men jag tycker de har varit bra fast att de kanske inte har varit riktigt bra men de har jag försöka att förtränga. Men på sista tiden har jag inte kunna förtränga de, jag tänker på de allt mer och mer eftersom allt börjar stämma in.. En stor klump i magen och så jävla rädd. För att jag vet att jag inte skulle klara av att leva så nej aldrig och jag menar allvar. Mamma/pappa ni skulle ha förstått mycket bättre om ni varit jag. Hur mycket de här har tyngt ner mig i alla dessa år, hur jobbigt de har varit, hur dåligt jag har mått av de, hur mycket problem de har varit och hur jag har önskat varje kväll att allt var annurlunda, att jag var annurlunda. Jag är rädd för jag vet hur jag mår och hur allt ligger till. Jag är den ända som vet att jag ljuger för både er och mig själv.. För jag vill inte inse sanningen jag vill verkligen inte de. Jag klarar inte av de om de visar sig vara de... Så många gånger då jag varit där och blivit besviken, hört allt prat, kännt hur tårarna börja tränga sig fram och den eviga klumpen i magen.
och jag menar de mamma när jag säger att jag dör hellre än lever så, jag gör de!..
Ni måste förstå mamma och pappa jag kommer inte klara av de, nejnejnej
Har gråten i halsen, men de är bara ut och möta alla med ett leénde..
