Hur kunde vi låta de gå så här långt..

Om någon bara förstog, helst du. Hur jävla mycket jag saknar oss. Våra minnen, vårat starka band som vi hade mellan oss. Bandet är fortfarande kvar, men ej lika starkt! Om du bara visste hur mycket jag önskar att de var lika starkt som de har varit. Men just nu känns allt så hopplöst, att de aldrig mer kommer bli lika bra.. Tänker tillbaka på våra sjuka minnen , alla skratt vi delat och känner hur jävla sjukt mkt jag saknar allt. Hur kunde vi låta de bli som de har blivit? Jag kan inte änns beskriva med ord hur mycket jag saknar allt, de är sinnessjukt.. Vill kunna dela mina skratt med dig igen, vill kunna upppleva alla sjuka händelser med dig, vill kunna prata med dig som förut. Vill bara att allt ska bli som förut igen...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0