När rädslan tar vid då kan jag inte se

  • Efter att jag har spenderat hela mitt lov i Boden hos Adam så har jag landat i Luleå igen. De har varit ett sjukt bra och mysigt lov med mycket skratt, och de måste jag tacka Adam för. Om vi bortser från lördagens händelser så har de här lovet varit perfekt, synd bara att de slutade som de gjorde :/.. Nä vet inte riktigt vad jag ska säga är bara så besviken..
Men iallafall så känns de as wierd att vara hemma, och jag vill inte änns veta hur konstigt de kommer kännas att sova själv.
aja nä nu ska jag ut på äventyr och glömma bort de som har hänt ett tag, bye!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0