To me you were special but i just realized that i was totaly wrong.

Satt länge och tänkte på vad jag skulle göra, ville både fara ut och springa, se film, bada, sova, inte plugga men var tvungen. Såg mina skor ligge på golvet och då bestäme jag mig för att vara ut och springa. Tog på mig kläderna och skyndade mig ut innan min lathet skulle ta över. Jag kände min energi och lyckan av att träna. Men han inte komma så långt innan jag började känna smärta.. åh vad less jag är att de aldrig kan funka.. :/ men jag försökte att förtränga smärtan som blev värre, sprang iallafall 5 km, mamma var ganska orolig när jag kom hem eftersom jag inte mådde så bra, och var blek i ansiktet!  åt lite fil innan jag hopppade in i duschen. Efter ett tag känner jag hur yr jag börjar bli och allt kändes helt konstigt, min ögon började svartna, jag fick panik tog mit ut ur duschen och satt mig ner hur länge som helst kändes de som. svin läskigt var de, men mår bra nu iallafall, vågar inte säga nå till mamma eftersom hon är nog orolig! aja nämen har faktiskt bestämt mig att jag ska jogga nu varje dag, för att försöka komma tillbaka, efter ett tag måste man väll ha vant sig bort smärtan :P.  och LENA ta de lugnt jag lovar jag kommer inte dö :) sötunge ! aja nu sitter jag här känner mig helt tom, men ändå helt ja de går inte att förklara känslan whatever :p. Borde verkligen plugga men jag får verkligen inte in nå i skallen de här suuger arsle. Påtal om annat så ska jag gå in med min tattuering i morgon eftersom de bara är EN VECKA KVAR :D  längtar !!!. aja nää nu ska jag krypa ner i sängen och försöka mig på NK:n, inte en rolig lek...

haha ska man skratta eller gråta?

saknar fjällen så grymt mkt <3 :')

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0